martinaochsofia

Idag har det varit en sån där dag som gör att man bara vill sätta sig ner på gräsmattan och skrika av lycka, sedan springa 52 varv runt studsmattan och hoppa 101 hopp!
Fint väder, snabb dag på jobbet, och det bästa av allt nu är jag att jobbledig i TVÅ VECKOR!
Först blir det båttur med mamma på onsdag med lite spakänsla, sen är det London som gäller, om ungefär 1½ vecka! Sen får jag inte glömma att jag även har en myskväll inbokad med Marty på torsdag, toppen toppen!
Det känns som om det är våren som gör mig lycklig!

Tjing tjong i medaljongen, 57 är nu mitt nya lyckonummer ;)

Nu ska jag ta ett ryck och ge mig ut i det fina vädret. Så vitt jag kan se är de inte ett moln, så långt ögat kan nå. Underbart! Men hör och häpna, ser ut som en typisk dag att gå och kika på hyllor, typ fullproppat inne på Hyllcenter. grattis. Nu hörde jag även Ediths dörr öppnas, hjälp. 

ha en skön dag inne på era kontor, suckers! 

En av mina grannar heter Hyllcenter. Det är en affär som säljer hyllor, ENDAST! vad är grejen med att ha en affär som bara säljer hyllor när vi i Stockholm har två fantastiska varuhus vid namn Ikea. Kan någon snälla ge mig svaret på denna fråga? Jag undrar verkligen hur den där affären kan gå runt, speciellt i dessa tider. Jag menar, vem går och köper hyllor när man har knapert om pengar? En annan lustig sak är att det ALLTID är tänt där på nätterna, vad kostar inte de liksom? Driva en affär som säljer hyllor som inte har några kunder och som grädden på moset har tänt om nätterna? Vi får väl se, jag sätter min symaskin på att den har gått i kånken innan jag flyttar från denna fantastiska stadsdel. Jag uppdaterar om de skulle hända något nytt där nere. 

Nu ska jag tända lite ljus och mysa med min symaskin.

sick-sack-sick-sack-sick-sack-sick-sack..... 

Hoppla. Idag är det lördag, Martina är inte på kalashumör idag. Hon sitter istället hemma och äter godis från karamellkungen och vindruvor, eller druv-viner som mina barn på dagis sa. Hon ska snart natta kudden för imorgon väntar en lång arbetsdag.

Ha de' og tusen takk.

Helt underbart, sol strålande sol, och en jobbfri dag!
Det känns som om det är början på något nytt och alldeles alldeles underbart!
Så idag blir det mys i stan med Marty-party, sen lite fika och som grädde på potatismoset ska jag bjuda min kära mamma på restaurang!

Ha de skoj på jobbet och tänk på mig när jag är ute i det fina vädret

Tips på lyxig middag, mitt i veckan. Hemkommen sent från jobbet ? Då orkar man inte mer än skala sig en banan som man klämmer på tok för snabbt. Gör såhär:

1. Ta fram ett fat som du tycker är fint, i mitt fall ett blå/vitt från Designtorget.
2. Knippsa loss en guleböj från skålen och skiva upp bananen i bitar, typ 2 cm tjocka.
3. Öppna lådan du förvarar dina bestick i. 
4.  Ta en gaffel som du sedan äter bananbitarna med. Känsla av att inte bara trycka i sig en banan är värt allt jobb !

Smaklig måltid.

Det ryktas att hon heter Edith och är 95+. Mycket mer än så vet jag ännu inte, mer än att hon är uppe och springer om nätterna och busplingar på grann(ens)arnas dörr(ar). 

För cirkus tre veckor sedan flyttade jag från mammas fågelbo i trygga Sjöstan till egen lya på k-holmen. Första natten var ganska läskig, blev inte mer än kanske fem timmars sömn. Man är ju van vid att ha någon spatserandes utanför dörren, eller sin snarkande hund i sängen. Men icke, nu var jag helt själv, eller ja, nästan i alla fall. Kaninen såklart. Tredje natten lyckades jag efter mycket vrid och vräng somna men vaknar upp av att "någon" plingar på dörren. Jag blev helt kallsvettig, skakig, hjärtat gick i 180, LIVRÄDD. För mig var detta slutet på allt. Skulle jag hoppa ut genom fönstret? Gömma mig i garderoben och hoppas på att (mördaren) han/hon inte skulle hitta mig? Eller bara lådsas att jag inte hörde de där plinget?

Dörren var ju låst, så mycket var säkert. Jag låg helt blickstilla i sängen och tänkte att (mördaren?) den som nu står utaför min dörr säkert skulle trötta och ta nästa dörr istället. Efter cirkus två timmar orkade jag inte mer utan somnade och vaknade nästa morgon helt schwettig. Tänkte inte så mycket mer på vad som hade hänt utan gick upp och gjorde standard-gröten och åkte till jobbet. 

Två dagar senare när jag är påväg ut för att träffa min kära Hanna-Boure hör jag att de står någon utanför min dörr och pratar med sig själv. Kikar ut i titt-hålet och ser där en väääldigt gammal tant  som står i natta-skjortan och raggsockorna och ser helt vilsen ut. Jag tar snabbt på mig skorna och tänker att äntligen får jag träffa min första granne, kul !

TANT: Jahaaaaaaaaaaa, va de du som plinga på min dörr?!
JAG: Ehm, nej? (Va de du som skrämde skiten ut mig härom natten???)
TANT: Jahaaaaaaaaa, va de du som plinga på min dörr?!
JAG: Ehm, Nej? Var de någon som plingade på din dörr nu eller?!
TANT: Jahaaaa, de va alltså inte du som plingade på min dörr?!

Jag konstaterade ganska snabbt att de måste va hon som är den där extremt senila tanten, Edith, så hette hon ja !

Jag är inte kompis med Edith, kommer inte heller bli de, jag kommer aldrig glömma att hon plinga på min dörr mitt i natten, natten till onsdagen den sjunde april tvåtusennio.

Idag såg jag Edith igen, eller hörde rättare sagt. Hon drämde sin käpp i min vägg, två gånger ! Hela väggen skakade. Nog om Edith. Nu ska jag natta. Edith osså säkert. Sov gott Edith och alla readers. 

pusz.